Hur börjar man om när man inte ens vet var början är?
Nils Leopold är 38 år och en cynisk före detta dramatiker, som hatar sig själv nästan lika mycket som han hatar cyklister och yogainstruktörer. Sedan sju år tillbaka bor han ensam på en förfallen husbåt ett renoveringsprojekt han aldrig önskade sig, men köpte med sin stora kärlek Tove. Hon gick bort i samband med komplikationer vid förlossningen, innan de hann flytta in. Sedan dess har Nils undvikit ansvar genom att skylla allt på ett universum som tycks vilja honom illa.
Hans pappa Björn, mannen han aldrig lyckats komma nära, tog över vårdnaden om sonen Fabian redan som spädbarn eftersom Nils var oförmögen att hantera livet.
Motvilligt går Nils därför i terapi hos Sara hans 23:e psykolog på fem år som lyckas väcka något i honom. För första gången på länge finns någon form av gnista hos honom att vilja styra upp sitt liv. Hon utmanar honom att bearbeta traumat genom att skriva klart en pjäs om Tove.
Plötsligt vaknar hans gamla jag till liv igen, mitt i rampljuset på Dramaten. Men kan han iscensätta sin sorg och förvänta sig att läka? Och finns det tid för det innan Nils son försvinner ur hans liv för gott? Och kanske ännu viktigare: Är det möjligt att bli en bra pappa utan att först bli son till sin egen far?
En ganska ond man är en varm och humoristisk roman om sorgen vi gömmer, kärleken vi glömmer, och relationerna vi kanske aldrig riktigt förstår förrän det är för sent.