Englands grandiose bilddiktare William Blake (1757-1827) - numera vederbörligt hyllad och högaktad, rankad i första ledet både i den engelska litteraturhistorien vid sidan av t ex Shakespeare och i den engelska konsthistorien vid sidan av t ex Turner - fick inte höra många ord av beröm under sin levnad. Han dog utfattig. Hans efterlämnade arbeten dumpades för småpengar, de handgjorda tryckplåtarna såldes som skopparskrot. Dödsboets behållning räckte inte ens till en gravsten.

Trots att hans produktion var omfattande och genialiteten i hans verk måste ha strålat lång väg stod hans samtid i stort sett iskall till allt han presterade under nästan ett halvt sekel av idogt arbete. Hans enda separatutställning fick njugga recensioner. Elaka tungor påstod att han var "perfectly mad". Endast några få mecenater hade blick för hans originalitet och gjorde små stödköp för att hjälpa honom och hustrun Catherine att få mat på bordet.

Till formen är Blakes verk unikt: ordkonst och bildkonst samverkar i en fulländad harmonisk helhet med hjälp av en grafisk metod som han själv uppfann, en kombination av relieftryck och färgläggning för hand.

Också till innehållet är det unikt: Vad Blake återgav var sina egna syner, en värld befolkad av andeväsen, ett London som också var Jerusalem. Vidden av hans frihetsvision är enorm, det handlar om ett uppbrott från det maskinella tänkandet och en revolt mot all jordisk makt. Blake vill se en total jämlikhet mellan könen, och han vill spränga portarna till de fem sinnenas fängelse.

Föreliggande behändigt volym presenterar och ger smakprov på Blakes livsverk, med tonvikten på hans profetiska dikter. För urval, översättning och kommentarer står Jonas Ellerström.