Kriget förändrar i ett slag Cesiras hela tillvaro: från att ha varit en välbärgad, knipslug och penningmedveten butiksinnehavarinna i Rom förvandlas hon till en flykting, vars pengar är värdelösa, tvingad att leva på andras nåd och godtycke. Men Cesira själv förändras också: hon inser att pengar inte kan köpa allt, att det finns värden som inte går att mäta och väga. Paradoxalt nog blir det kriget, så som studenten Michele tolkar dess förvirrade och obegripliga lagar för Cesira, som lär henne detta. Och grymt nog är det kriget, som förvandlar hennes älskade dotter Rosetta, mild som en killing och foglig som ett lamm, till en cynisk och förstenad prostituerad.
"Ett minnesmärke av sorg och kärlek" har Anders Österling kallat denna märkliga roman. Med mästarens hela skicklighet, lägger Moravia berättelsen i Cesiras mun, och därigenom blir skildringen av krigets nöd och förvirring, dess meningslöshet och grymhet ännu mer gripande. Med sin rikedom av drastiska och groteska detaljer, sin sällsynt levande personskildring, sin humor i tragiken och sitt fint fräffade vardagstonfall blir Två kvinnor en sällsynt skakande predikan mot våldet och för människan.